När hon flyger fram

Vi ska fota.
Systerns mage så här veckorna innan det är dags.
Myran ska vara med.

Den där Myran som kliver rakt in i hjärtat.
Och tar sin plats.
Kräver sin rätt till kärlek och uppmärksamhet.
Som tittar på oss och med barsk röst säger:
- Vill ha den!

Hon som hoppar rakt ut från sängen utan rädsla.
Som ramlar springandes och reser sig med ett skratt.
vill hänga upp och ner,
gunga högt och kastas genom luften.
Dom små benen som är fulla av blåmärken,
efter upptäcktsfärder med full gas framåt.
Jag tar på henne prinsessklänning.
För att hon vill ha den.
Min syster sätter upp det rufsiga håret.

Som vanligt så knockar hon mig,
 med sin självständighet.
Den lilla.
Hon tänker inte vara någon,
 hon inte har lust att vara för stunden.
När hon flyger fram.
River ur snodden i håret.
Hoppar i sängen, kryper in under pälsbollen,
 och lyfter sig själv i listen på balkongdörren.

Det är rätt min lilla Myra tänker jag.
Låt aldrig någon tala om att du ska göra något annat,
än att vara den du är.
Le inte om du inte har lust att le.
Säg aldrig ja när du vill säga nej.

Dansa, spring och hoppa.
Så länge du kan.
Det blir som bäst då.
När själar får växa fritt och formas till sina egna.
Med mjuka vuxna som säger stopp ibland.
När hoppen kanske blir för stora.
För trygghetens skull.





Så när jag fotar hennes mamma.
Springer hon runt i prinsessklänning och rufsigt hår.
Med solglasögon på.
Och leker sin egen lek.

Ännu ett vildhjärta i familjen.
Som gör saker på sitt eget sätt.
Det egna lilla stora livet.
Som ger så mycket,
 utan att vara medveten om det.
När hon flyger fram i livet.

Mjukhet.
Kram Hannis


Inga kommentarer: