Jag förstår inte det där

Tack mjuka människor för era vackra spår!

Sen i fredags har jag legat.
Som en vilande säl med en pälsboll bredvid.
Hög feber, hosta och en röst som påminner om en sliten deckare.
Men ikväll var jag tvungen att hämta luft.
Det gör man bäst hos mina vänner vid odlingslotterna.

Så sittandes på en pall pratar jag samtidigt som jag fotar.
- Kan du inte fota det som blommar istället, frågar min vän trumpet
- Nix, inte nu.



- Jag förstår inte det där...
Du har ett hav av blommor runt dig, men fotar det som har blommat ut.

Förstår det inte heller.
Det är sällan jag förstår mitt huvud.
Men jag faller alltid för det som blommat ut.

Kanske för att i mitt huvud,
 har det inte blommat ut på riktigt,
utan bara gått i vila..
Vila för att komma igen med ny kraft.

När det som blommar som kraftfullast,
är det mera som ett konstant flöde.
Det är inte svårt att se det vackra i en ros som slår ut.
Dra efter andan,
 och känna det in i själen.
Det är fint det med naturligtvis, men inte så överraskande.
Det bästa är det lite slitna i vackerhet,
det som darrar till och väcker något.

Att titta på två krukor med utblommat och tänka,
när regnet faller över dom krukorna,
kommer det att bli vackert så det gör ont.
Av dropparna som inte väljer,
mellan det blommande eller vilande,
 utan bäddar in allt som i gnistrande kristaller.

Det är enkelheten,den oslipade sanningen.
Inget tillrättalagt.
Utan bara format av tiden,
på väg in i ett annat format.
Som med livet på ett sätt.

Min vän tvingar mig att lova att imorgon,
då ska jag fota det som blommar.
Klart jag ska.
Jag tycker om det också.

På vägen ut från lotterna ser jag någon typ av kål.
I sitt vackraste förfall.
Och svimmar nästan av lycka.
Min vän undrar om jag verkligen är feberfri.
Det är jag helt säker på.
Den ska också fotas imorgon.

Kram Hannis

Ps. Anna.S, visst är det situationshumor=))
Ibland i livet är det bästa att garva lite.
Tror du förstår vad jag menar.

Sen håller jag med dig fullt ut om att titta bort.
Det är så blandade känslor hos människor
när det gäller dom som sover ute.
Jag tänker att det är snabbt gjort att hamna där.
Med eller utan socialt skyddsnät.

Fasiken så jobbigt med flashbacks.
När man är mitt i känns det som att det aldrig tar slut.
Tror du har rätt i att det där med värka ut.
Men det blir så märkligt när man är i det
och samtidigt ska leva på.
Försöka släppa in annat.
Du gör det bra som 17!
Glöm inte det.

Klockan 6!
Så morgonpigg får man inte vara som katt=))
Du är underbar som går upp då också.
Den katten kom verkligen till rätt person!

Hösten är underbar.
Min absoluta favorit.
Det är mjukhetens tid.
Stor kram till dig!






















10 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Sitter och småler. Det är verkligen du som tänker så när du fotar. Gillar det skarpt. Jag då som också fotar det som blommar. Kanske jag ska testa din variant. Dina foton är så vackra. Krya nu på dig och ha en fin dag Kram Pernilla

HWIT BLOGG sa...

Du ser verkligen det vackra genom linsen...det enkla, det förgängliga, det vissna, det vackra. Helt fantastiska bilder Hannis, nu vill jag se kålen också :)
Ha en glad dag!
Kram från Titti

Marika sa...

Å jag går ju också alltmera inför att fånga det som är lite skevt och skadat. Gillar verkligen din tanke om att allt bara gått i vila. Kärlek på det! Kram

Helén i Vilrummet sa...

Jag håller helt med dig. Växter är vackra i alla sina tillstånd. En vissen blomma som skvallarar om sin storhet och som samlar kraft för att komma igen, en annan gång. Vackert så det gör ont.
Kram Helén

Mamma C sa...

Du måste visa din vän hur vackra dina bilder är. Så tror jag nog att han förstår.
Kram mamma c

Njut Av Livets Goda Ting sa...

Hej min vän...
Tack för dina varma hälsning inne hos mig, den värmde och betydde mycket.

Mycket kan vara vackert om man ser det på rätt sätt och med rätt tanke, visst är det väl så :)
Stor kram till dig
Ha en fin fredag och helg.
Jessica

annika sa...

Det är ju liksom intressantare med det operfekta än det supervackra. Helt enkelt. Jag älskar rost, utblommade blommor och lite murkna detaljer i skogen. Varm kram och mjuk helg till dig!

Kia sa...

Lika fint som en blomma i full prakt, kan en som har blommat över.
Och du har en talang att fånga det med kameran.

Skönt att du piggat på dig!
Kram Kia

House and Garden by Bia sa...

Du skriver alltid bra som vanligt ;))...
Och bilderna talar för sej själva...
Jag hoppas du snart blir bra från din förkylning, feber är så jobbigt att ha !
Jag har klarat mej bra från förkylningar ett bra tag nu...det är bara att vara tacksam...
Ha det gott min vän !
Kram

Bakom dörr nr. 11 sa...

Underbart som vanligt :)
Hoppas att du snart kryar på dig !
Varm kram till dig
Pia