Mormors soffa

Så står den här då.
Mormors soffa.
Jag går runt och funderar på hur den ska se ut.
Får dåligt samvete av tanken på att göra om den.
Behövs det?
Ja, tyget är ganska slitet och på vissa ställen trasigt
Men jag väntar ett tag.


Jag är lite upp och ner just nu.
Som i ett minnenas landskap.
Där saker och känslor som är en symbol för trygghet,
snurrar i mitt huvud.

Det där hemmet som varit som att komma hem,
det finns inte mera.
Nu börjar det bli urplockat.
Och människorna jag älskat att luta mitt huvud mot,
dom finns inte heller där längre.

Mormor och morfar.
En är borta från det fysiska livet,
den andra är i en förvirrad värld,
där det inte finns så mycket plats för oss.

En skräck har varit att lämna en av dom jag älskar,
på en plats som inte är vår.
I händerna på andra.
Att riva upp någons liv, flytta dom och säga:
- Du ska vara kvar här...
På platsen du inte vet något om.

En skräck, samtidigt ett måste.
För vi har ett ansvar också.
Att se till att våra flockmedlemmar,
får det så bra det bara går.
Får hjälp i sina sjukdomar.
Inte skadar sig själva i sin förvirring.

Så det är lite upp och ner just nu.
På ett sånt sätt som det är när saker förändras,
när livet tar sina nya vägar.
Det är okej,
det är som livet är på ett sätt.

Fin dag till er/ Kram Hannis

7 kommentarer:

Mamma C sa...

Känns jättejobbigt när man måste ändra för en äldre i sin flock. Att den ska få lämna sitt trygga, för att den inte klarar av att bo själv längre. Kommer ihåg hur det var för min pappa. Men till slut blir allt bra.
Kram mamma c

Kia sa...

Du kan ju lägga något tyg på soffan ett tag och se om det verkar passa.
Min mormor är lite virrig och jag var ju där med V när han var nyfödd. Ett av korten på dom la jag upp på insta och det visade mamma mormor.
Då undra mormor vem det var??
Men det är ju Kias lilla sa mamma.
Jag vet väl vem det är sa mormor, men vem är det där? och peka på sig själv.
Det är ju du.
Nähä!
Jo, det är du.
Nä!
Men du ser väl att det är din tröja?
Nej, det är inte jag.

Ja, man kan undra hur hon ser sig själv i spegeln. Från vilken tid hon är då?
Lite roligt är det men samtidigt sorgligt.
Ha en toppen dag!
Kram Kia

Finurliga fröken sa...

Min morfar blev akut placerad på ett hem på nyårsafton. Dement. De har varit ett helvete. Han är arg och ledsen om vartannat. Saknar mormor som ensam slitit med att ta hand om honom alldeles för länge. Och mormor har dåligt samvete. Trots att jag jobbat inom demensvården i 12 år är det svårt att hantera och klara av. Nu är de ju min morfar som är där. Som oroligt undrar vart han är, skriker att han vill hem och kastar saker mot alla som kommer in i hans rum.
Men både för honom och mormor är det här det bästa. Men så tufft.
Många kramar till dig!

Finurliga fröken sa...

Min morfar blev akut placerad på ett hem på nyårsafton. Dement. De har varit ett helvete. Han är arg och ledsen om vartannat. Saknar mormor som ensam slitit med att ta hand om honom alldeles för länge. Och mormor har dåligt samvete. Trots att jag jobbat inom demensvården i 12 år är det svårt att hantera och klara av. Nu är de ju min morfar som är där. Som oroligt undrar vart han är, skriker att han vill hem och kastar saker mot alla som kommer in i hans rum.
Men både för honom och mormor är det här det bästa. Men så tufft.
Många kramar till dig!

Flower of Fame sa...

Visst är livet som du beskriver. Men ni gör det som är bäst och det är väldigt bra. Så fin soffa med många minnen bakom. Förstår det är svårt att göra om den. Men den blir säkert fin när du är mogen att klä om den. Ha en mjuk dag Kram Pernilla

Pia sa...

Livet ja, det är inte något spikrakt promenadstråk. Det är krokigt, backigt och ibland känns det tom som om det backar.
Att behöva rycka upp någon från sin trygghet är mer än tufft, att då den man rycker upp även är förvirrad gör inte saken lättare. Stackars lilla fina mormor <3 Ja inte stackars på grund av att ni ser till hennes bästa utan att hon gått in i dimman som man inte kan ta sig ur.
Tänker ofta på dig, och alltid när jag mediterar då jag använder halsbandet. Det är tyvärr i tre delar och faller sönder mer och mer. Har precis köpt ett nytt meditationsband, får se om det fungerar.
Var rädd om dig fina lysande stjärna!
Kramen
Pia

annika sa...

Det är inte lätt men ibland nödvändigt att flytta någon. Min lilla mormor var inte dement men klarade ändå inte leva själv och ta hand om allt i hushållet, vi fick en plats på ett jättefint boende men hon var ändå ledsen när hon flyttade.
Soffan är så fin 💗 Du vet när det är dags att göra i ordning den tänker jag. Ingen brådska. Kramar!