Att det gamla rivs upp en stund

Det är när jag står där och packar min väns saker,
dom dyker upp, foton från förr.

Det känns som att jag slutar att andas en stund.
Där jag sitter på huk och bläddrar.
Människor som inte finns längre passerar,
bilder på mig, när jag levde ett annat liv.

Jag åker in i vad som känns som oändlig ilska.
För min vän.
Som inte är där när vi gör det här.
Som inte är där när jag hittar bilderna på oss.
Ilska för att jag gjorde så mycket våld på mig själv.
Ilska för han, han jag älskade.
Som inte finns kvar.

Det gungar i själen.
Minnen från förr.
Ansikten jag älskat.
Röster jag saknar.
Händer jag drömmer om.

Ansiktet på en kvinna som var jag.
Som var en annan då.
Så fylld av smärta att det aldrig gick att andas,
 mer än i bröstet.
Där hjärtat slog våldsamt.
Konstant.

Jag går ut ur huset.
Måste vara själv en stund.
Sitter på ett trappsteg i en lada.
Och gråter hulkandes.
Skakar i kroppen.
Det är som att den gör upp den också.
Med minnen från förr.

Så saktar det ner.
Blir som ett stilla regn.
Jag sitter kvar,
tittar ut.

Tänker att jag levde som jag gjorde,
av en anledning.
På att jag inte bär samma smärta längre.
Att jag gottgjort och valt en annan väg.
Att jag idag,
är inte samma som kvinnan då.
Hon på bilderna som ser så trasig ut.
Men ändå ler konstant.

Henne har jag tagit hand om.
Omfamnat, älskat för den hon var.
Låtit sår läka.
Burit närmast hjärtat.

Så blir det ibland.
Att det gamla rivs upp en stund.
Ilska som egentligen är ledsamhet.
Minnen från förr.
Ansikten jag älskat.
Röster jag saknar.
Händer jag drömmer om.

Så kvinnan på bilderna,
som var jag då och är en annan idag.
Starkare, helare.
Hade det inte varit för just det som var förr,
hade jag inte varit allt det.
Starkare och helare.

Regnet blir till sol.
Tårarna till skratt.
Det blir alltid bra till slut.
Om man bara tar hand om det man är i.
På ett sätt är det en sanning.
Att leva i.
Det blir alltid bra till slut.

Mjukhet.
Kram Hannis






11 kommentarer:

Marika sa...

Kram bara Kram. Och massor av mjukhet tillbaka. Så vackert du beskriver smärtan med ljuset som lurar där bakom hela tiden. Kram igen!

Mamma C sa...

En bra tolkning av vad smärta kan göra med en. Men det blir alltid bra till slut. Eller som min gubbe alltid säger . Det ordnar sig alltid. Och oftas till det bättre.
Kram mamma c

Mamma C sa...

En bra tolkning av vad smärta kan göra med en. Men det blir alltid bra till slut. Eller som min gubbe alltid säger . Det ordnar sig alltid. Och oftas till det bättre.
Kram mamma c

House and Garden by Bia sa...

Såå poetiskt och fint skrivet !
Mjukhet till dej också ;)
Kram bia

VisaLiza sa...

Starka ord som går rakt in i hjärtat. Svårt när det gamla rivs upp men starkt att kunna se att du är en annan nu mot vad du var då. Kramar Liza

åse sa...

Kram Åse

Flower of Fame sa...

Så fint du beskriver dina känslor. Skickar många varma kramar till dig Pernilla

Kia sa...

Gamla bilder kan väcka många minnen.
Ha det toppen!
Kram Kia

Mamma C sa...

Svar på din fråga, de små skotten sitter så ytligt i sanden. Så det var bara att dra så man fick med sig lite rötter.
Kram mamma c

Mamma C sa...

Svar på din fråga, de små skotten sitter så ytligt i sanden. Så det var bara att dra så man fick med sig lite rötter.
Kram mamma c

HWIT BLOGG sa...

Läser din text om och om igen...du är en stark själ! Känner dig inte men jag jag tror du har så mycket inom dig som ska förmedlas, berättas och hjälpa...ta hand om det! Men det vet jag att du gör...
Sommarkram från mig till dig,
Titti