Bakom gardinen

Den där blomman jag var säker på att jag kastat,
dyker upp när gardinerna ska tvättas.
Som ett utropstecken i överlevnad.

Synar den länge.
Det är som att den hört den där rösten på insidan.
Som viskat: 
Ge mig ett tecken på livskraft.
Det kom i form av en blomma,
som vuxit om sig själv, utan vatten men med ljus.

Det blir som att jag stannar av lite.
Funderar på hur jag lyckats vattna alla blommor i fönstret,
men inte sett den här.

Med ett nöjt visslande,
så konstaterar jag att det spelar ingen roll.
Det är livskraft, det räcker.
Det får liksom vara då.
Allt det andra.

Mjukhet / Kram Hannis

Ps. Anna.S, hur har du det?
Kram!



11 kommentarer:

HWIT BLOGG sa...

Förstår din förvåning när du ser denna skrangliga skapelse bakom gardinen! Den har nog gömt sig där bara för att få vara i fred lite, tror du inte? Du får skämma bort den lite extra nu...
Ha en glad fredag Hannis!
Kram Titti

Pia sa...

Oj vad du drog igång saker i mig igen. Det blir så var gång jag tittar in här. Växtkraft, denna oerhörda kraft. Att växa även om man inte står i mylla och även om inte alla delar man behöver finns där.
Det är som vår inre blomma, en kan också växa, kanske lite skraltig och tufsig, men får den rätt näring kan den bli hur stor som helst.
Önskar dig en fin helg!
Kramen
Pia

Mamma C sa...

Där kan man snacka om livskraft. Nu är det bara en massa kärlek den behöver.
Kram mamma c

Flower of Fame sa...

Härligt att den lever. De brukar behöva en viloperiod. Nu har den fått det och kan blomma igen. Ha en fin kväll Kram Pernilla

annika sa...

Åh vad den vill leva!! ❤️🙏🏻

LÁrt de Vivre sa...

Soffan...wow, jag älskar dessa soffor, dessutom tyckte jag den såg ut att vara läcker som den är. Ljuset som nu kommer till oss, et är så välkomnande. Varje gång jag slutar i tid och det är ljust fortfarande, så blir jag så där lycklig. Som det slår en liten volt inom mig, men sen räcker det med ett stopp i affären och det är mörkt igen. Men det är definitivt på rätt håll.

Härligt med livskraft, det ger en hopp

Kram Kajsa

Bakom dörr nr. 11 sa...

Kul att den har klarat sig trots allt :)
Kram Pia

Anna S sa...

Hej Hannis! Har varit/ är lite frånvarande från det mesta . Har försökt att låtsas att må bättre än jag gör. Vet ju med mig att det inte funkar för mig. På något sätt så gör min närmaste omgivnings förhoppningar att jag förtränger som de gör, sätter på mig en mask. Liksom för att skydda dem från det de inte klarar att möta. Det blir ju mig också, eftersom jag är så medveten om vad som hänt mig. Inte så att vi någonsinn pratar om det. Men det verkar finnas ett stort intresse i att låtsas som att alla var och är pesoner vi kan lita på.. ja du hör, komplicerat och lite trassligt.

Så fint med blomman bakom gardinen! Högst symboliskt och helt fantastiskt att den klarade sig på enbart det ljustimmar som bjudits i vinter, och med den jord den står i. Vacker är den också! Skir och levande.

Så fint av din bror att ge den häftiga bilden.! Håller helt med om budskapet! Vissa saker passar en så perfekt. Även om de är materiella ting så kan de vara som förstärkare till vem man är, vad man vill och vad som är viktigt för en i livet.

Jag var ganska aktiv för nån vecka sedan då jag var på middag hos en syster med familj. De bjöd på hemmalaget indiskt som var hur gott som helst. Tillochmed osten i rätten hade hon gjort själv från scratch. Sen hemmagjord cheesecake till efterrätt.
Dagen därpå kom brorsan och hälsade på mig.
Thaimat och kaffe och en massa prat.

Tack för att du frågade; har träffat min läkare för andra gängen precis efter jul. Hon lovade tillsist att ta upp det med terapi med sitt team - igen.
Läkaren anser att jag behöver traumaterapi och inte enbart samtal som skrapar på ytan. Jag häller med henne. Jag vet ju själv vad jag behöver. Skulle fä kallelse till att komma på utvärdering för terapi och isåfall vilken typ nu innan januari är slut.. då har jag väntat maxtid. Har inte hört något än.

Har svårt att se nån mening i allt nu.Ska ta det lugnt och hoppas att saker ordnar upp sig.

Stor kram härifrån

Kia sa...

Ibland undrar man....
Vissa som man verkligen försöker hålla vid liv vill inte och andra som inte får någon omtanke växer som sjutton. Märkligt. Man kanske försöker för mycket många gånger.

Ha det toppen!
Kram Kia

Helén i Vilrummet sa...

Vilken växtkraft! Det finns hopp om livet.
Jag måste bara säga att jag älskar din mormors soffa. Så vacker. Låt den vara om den inte är helt trasig i tyget. Det är patina. Vackert.
Kram Helén

House and Garden by Bia sa...

Ja tänk vilken överlevare !...växtkraft !
Hoppas allt är bra !!
Sköt om dej!
Mjukhet/Bia