Dom där systrarna

Under lördagskvällen gick jag igenom mitt tidigare liv.
I form av fotografier och brev.
Som en överraskning dyker det upp.
Från en tid där jag inte var jag.
För att jag inte förmådde bättre just då.

Jag river allt i strimlor.
Trodde att jag redan gjort det.
Dom här minnena ska inte sparas.
För dom väcker ingen lycka.
Kastar strimlorna med tanken:
Det var det sista från det.

Det ligger ändå kvar i mig.
När jag vaknar på söndagen med en klump av ledsamhet.
Som en kantig sten skaver den.
Tills det går hål och jag gråter vilda tårar.
En stund.

Sen skriver jag till mina systrar.
Dom vackraste väsen som finns.
Som alltid dansar i mitt hjärta.
Med skratt, tokigheter och samhörighet.
Inför dom kan jag vara i den totala sårbarheten,
av gammal sorg.
Deras enda tanke är att stå bakom mig.

Dom ställer frågor,
skickar hjärtan och skriver att dom älskar mig.
Dom vet alla sanningar om mig,
och kan också säga det sanna jag behöver höra.
Fast jag kanske inte vill.

Det vänder ju då.
När tryggheten och hoppet är tillbaka.
Med gråten som fick komma ut,
istället för att stängas in.
Reser mig sakta.
Men ändå, så mycket att jag drar på mig högklackat.
För att låta livet vingla lite mera glamouröst istället.

Så viskar jag,
det finns bara nu.
Ingenting annat.
Och nu, just nu är du bra.
Kanske som bäst.
Helt klart som starkast.
Det är det enda som är viktigt.

Till er, mjukhet och hopp.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, tack fina, fina du!
För orden om tavlan och din tolkning.
Ibland undrar jag om våra tankar möts där ute,
 tänkte häst igår.
Du vet, det kraftfulla i frihet.
Stegrandes i vind.

Blir så glad över att du ser nya vägar och möjligheter.
Det där hoppet är så viktigt.
Att vilja prova det som är viktigt för en.
Håller tummarna för att du hittar det rätta!

Fint med dina vänner.
Det tar sig in i hjärtat när man får hembesök
med god mat.
Att inte behöva tvinga sig när orken tryter.
Livet blir enklare då.
Stor kram




4 kommentarer:

Mamma C sa...

Vänner som finns när man bäst behöver dom är guld värt. Ha en fin Alla hjärtans dag.
Kram mamma c

annika sa...

Så skönt att ibland få vräka ut tårar och sorg. Men man behöver lite hoplappning efter det, så fint med dina systrar. Jag har alltid önskat mig systrar. Eller en åtminstone :) Kanske därför jag är svag för alla kvinnor som jag känt samhörighet med. SOm en familjekänsla liksom. Stor varm kram och härligt med lite vingliga klackar ibland!

Kia sa...

Bra att ventilera och släppa ut sina tårar när det behövs.
Härligt med din samhörighet med dina systrar. Jag har inget sånt. 2 brorsor men vi är inte alls på en sådan nivå. Den ena pratar jag knappt med. Men det är inget jag lider av.

I maj borde du ta med dina syskonbarn och komma och mysa med kaninungar. Vi kommer förhoppningsvis ha en drös med småttingar då. :)
Kram Kia

Maria M sa...

Du skriver som....det är såå vackert och samtidigt förstår jag så svårt. Dina systrar är rena guldet förstår jag. Tur att det finns människor som faktiskt gillar en exakt som man är, just för att man är allt detta komplexa, genomlevda. Tänker ofta på dina foton att du har förmågan att se det vackra i det bedagade, att du aldrig vänder det skavda ryggen. För storheten är så talande i just det. Och du kan förmedla dess språk. Som smekningar.